måndag 1 mars 2010

Reflektion del 1.

Det jag tidigare beskrivit som "nedbrytande" och "uppbyggande" egenskaper baseras naturligtvis på värderingar och efter en subjektiv reflektion vad dessa egenskaper leder till.

Jag inser att det jag skrev i föregående inlägg rimligen kan tolkas som att jag vill få läsaren att läsa om buddhismen. Det var också mitt syfte - men inte av anledningen "få människor att konvertera till buddhismen". Vad jag avser är inte den metafysiska, filosofiska delen, religiösa (?)delen i buddhismen utan den del som handlar om psykologi och mindfulness .

Detta måste jag naturligtvis utveckla eftersom det rimligen för många framstår som märkligt. I västvärlden sprider sig mindfulness (uppmärksam närvaro) snabbt eftersom det finns ett behov av just uppmärksam närvaro av ett flertal olika anledningar. Mindfulness eller uppmärksam närvaro ingår i buddhismens "den ädla åttafaldiga vägen" och innebär en självkontroll, en medvetenhet om vad man gör och varför man gör någonting och vad man känner. Naturligtvis är mycket av den "mindfulness" som beskrivs här i västvärlden inte alls den "mindfulness" som återfinns i buddhismen, utan en light-version som passar västerlänningar. Det är de första stegen av "mindfulness" som förs fram. Det som är "lättast" att ta till sig och det som för många "känns" helt naturligt.

Tillbaka till det jag vill få fram i detta inlägg - reflektion.

Reflektion är ingenting annat än att reflektera över hur saker och ting egentligen förhåller sig på olika nivåerenligt din egen uppfattning. Den nivå som tas upp på bloggen utgör naturligtvis den nivå som har till syfte att hjälpa människor med ett konkret problem. Förhoppningsvis kanske få ett antal icke-drabbade att inte råka ut för just detta konkreta problem. Eller i vart fall kan mildra konsekvenserna av det konkreta problemet.

När jag skriver om ett "konkret problem" uppfattar säkerligen vissa läsare detta som "Det är du Manoredo som "ser" detta konkreta problem inte jag".Jag är helt övertygad om att det finns mängder av jurister där ute som är benägna att hålla med mig i delar av det jag beskriver på bloggen. Delar av det jag beskriver på bloggen tillhör vardagen för många verksama jurister. Jag är vidare helt övertygad om att det finns mängder av människor där ute som är benägna att hålla med mig i delar av det jag beskriver på bloggen eftersom delar av det jag beskriver på bloggen oundvikligen tillhör vardagen för alla människor.

Det som utgör själva svårigheten med "egoism i ljuset av psykopati" och varför risken är överhängande att människor inte vill förstå egoism just i ljuset av psykopati är just att psykopati inte är "normalt". Psykopati står för det mest "onormala" man kan tänka sig. Istället väljer man att "se" och "förstå" allt i en begränsad gråzon. En gråzon som inte är tillräckligt utdragen om vi nu använder ordet gråzon. De flesta väljer att "se" och "förstå" allt som händer i mellanmänskliga relationer som att det aldrig är endast en individs fel. Detta synsätt är naturligtvis mänskligt och det "normala". Tyvärr kommer detsamma få stora konsekvenser när synsättet appliceras på det som händer runt en individ som befinner sig nära centrum av den egoistiska cirkeln.

Ta hand om er,

Manoredo

fredag 26 februari 2010

Arbetsplatsen: Karaktärsstörningen kontra den positiva psykologin - del 1.

I föregående inlägg skrev jag följande:

"Det mest uppenbara fallet är när en individ först begår ett eller flera "brott" (första "brottet") och sedan genom hot (andra "brottet")gör klart för individen som utsatts av det första "brottet" att om individen gör någonting begår denne ett "brott". Läs igenom detta stycke tills ni förstår vad som är fel!".

Överfört till arbetsplatsen ser mekanismen ut ungefär på följande sätt, enligt min uppfattning:

1. Individen begår en integritetskränkande handling, observera att denna handling antingen är ett eller flera arbetsrättsliga brott eller integritetskränkande handlingar som ligger utanför de egentliga arbetsrättsliga normerna, eller än mer grundläggande normer i ett rättssystem(första "brottet"), genom hot eller manipulation gör klart för individen som utsatts av det första "brottet" att om individen gör någonting begår denne ett "brott" mot det arbetsrättsliga normverket, sekretessavtal alternativt de allmänna integritetsparagraferna i 5 kap. brottsbalken (ärekränkningsbrotten).

För att ovanstående exempel ska bli så tydligt som möjligt kommer jag här och i senare inlägg att ta upp olika former på detta tema så att detta tema blir så klart som möjligt.

När en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln genom påverkan (skapad osäkerhet, dubbla "regelverk" och manipulation)får en individ att "känna" på ett visst sätt och individen agerar efter denna känsla blir individen styrd (se tidigare inlägg).

a. Individen begår en eller flera integritetskränkande handlingar - kräver någonting som denne inte kan eller inte har rätt att kräva enligt grundläggande arbetsrättsliga regler. Denne bryter mot grundläggande övergripande regler vars innehåll snarast återfinns i våra grundlagar och påverkar hela det övergripande arbetsrättsliga normsystemet. De är så grundläggande att "normala" individer "känner" att här är någonting fel utan att de själva behöver förstå juridiken i arbetsrätten.

Påpekas det orimliga, får den som påpekar det orimliga inte ett verifierande av att beteendet eller handlingen var orimlig. Detta beror på att det uppfattas inte som orimligt av de individer som har satt de nedbrytande "verktygen" i system. En individ nära centrum av den egoistiska cirkeln förstår alltså inte det orimliga, trots att det är grundläggande. Läs denna sista mening en gång till för detta är öppningen till förståelse för karaktärsstörningen.

Om individen som drabbas av den integritetskränkande handlingen inte "tystnar", kommer hot i form av arbetsrättsliga åtgärder. Vad som sker är helt enkelt att det arbetsrättsliga sanktionssystemet används som "hot" för att säkerställa "tystnad och lydnad" för att säkerställa att det första "brottet" inte kommer ut - för en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln borde detta likställas med "har inte ägt rum" (mer om detta senare).

Ur ett arbetsrättsligt perspektiv används kravet på lojalitet som det "enklaste", eftersom det är en huvudprincip för hela det arbetsrättsliga området.

Jag skulle vilja gå så långt att rekommendera följande:

Om lojalitetsplikten lyfts fram och betonas är det någonting som är allvarligt fel. Om du själv inte begått något allvarligt fel, höj uppmärksamheten . Görs en generell betoning på lojalitetsplikten från arbetsgivarens sida till ett flertal individer samtidigt, antingen muntligt eller skriftligt via en chef, - höj uppmärksamheten på företaget i allmänhet men framförallt på den individ som uttalar sig om lojalitetsplikten.

Lojalitetsplikten går i båda riktningarna- inte endast i en riktning!

Som ni märker hamnar vi nu i ett arbetsgivare- arbetstagare perspektiv. Detta oavsett om individen i centrum av den egoistiska cirkeln är arbetstagare eller företräder arbetsgivaren. Om de integritetskränkande handlingarna utförs av en arbetstagare mot en annan arbetstagare på samma "nivå" i hierarkin kommer det successivt "bli" en fråga för arbetsgivaren gentemot någon av arbetstagarna. Det är oundvikligt - om lojalitetsplikten kommer upp och uttalas - reflektera över förändringar som skett på arbetsplatsen i närtid på arbetsplatsen.

Vad har detta med den positiva psykologin att göra?

Det har enligt min uppfattning allt med den positiva psykologin att göra! Om du inte har möjlighet att identifiera de nedbrytande egenskaperna och de nedbrytande "verktygen" från de uppbyggande egenskaperna förstår du inte vilket som är vilket - du kan inte bedöma hur "fel" de nedbrytande egenskaperna är eller vilka de nedbrytande "verktygen" är och vad de leder till - för dig själv och andra. Om du känner till de uppbyggande egenskaperna och inte väljer att använda de nedbrytande "verktygen" kommer du lättare att kunna identifiera motsatsen.

Den positiva psykologin har sin bakgrund i en subjektiv erfarenhetsbaserad psykologi och börjar inifrån dig själv. Som jag tidigare beskrivit, läs om den västerländska positiva psykologin om du har uppfattningen att buddhismen endast är en mystisk, traditionell religion med konstiga ritualer baserad på en ålderdomlig kultur. Läs böcker av Martin Seligman och Mihaly Csikszentmihalyi exempelvis "flow". Syftet med den positiva psykologin är inte att göra människor till "buddhister". Syftet med den positiva psykologin är rimligen att förmedla "universella" värderingar och beskriva vad de uppbyggande egenskaperna innebär, vad de nedbrytande egenskaperna innebär och får för följder, samt möjligheten att generellt reflektera över hur saker och ting förhåller sig så man kan välja agerande.

För de av er som vill läsa mer än den västerländska positiva psykologin gå vidare och läs om "the science of the mind" - buddhismen.

Jag kommer i omgångar att uppehålla mig kring "the science of the mind", men eftersom jag är tämligen säker på att denna del knappast är det som alla vill läsa om försöker jag hålla denna del på en rimlig nivå.

De av er som vet vad buddhismen innebär, förstår också att det jag skriver på bloggen i vissa fall inte utgör min egentliga uppfattning om saker och ting. Det som skrivs på bloggen har som syfte att hjälpa andra att identifiera och "hantera" de nedbrytande egenskaperna och de nedbrytande "verktygen".

Ta hand om er,

Manoredo

söndag 21 februari 2010

Den positiva psykologin är nödvändig som motpol! - vad betyder detta egentligen? - del 4.

Gör inte de nedbrytande egenskaperna till "bra" och eftersträvansvärda och beundrande egenskaper och de uppbyggande egenskaperna till "dåliga" och svaga egenskaper.

Vad betyder detta?

Det betyder enligt min uppfattning att de nedbrytande egenskaperna, både i sig själva och i allmänhet är just nedbrytande egenskaper. De "verkyg" som följer av dessa egenskaper, det den normaliserade psykopaten använder sig av i extrem omfattning är fega "verktyg". För en drabbad är det enligt min uppfattning viktigt att verkligen förstå att "verktygen" är fega verktyg - inte starka verktyg. Anledningen är att annars är risken stor att den drabbade börjar ge den "normaliserade" psykopaten egenskaper som denne inte har och vända på just distinktionen mellan uppbyggande och nedbrytande egenskaper.

Det är dessa "verktyg" som tidigare beskrivits på bloggen som utgör de "verktyg" som går att identifiera av omgivningen genom uppmärksamhet och insikt i att dessa "verktyg" används av en viss individ. Det är dessa "verktyg" som mer eller mindre används av individer som befinner sig långt in i den egoistiska cirkeln. Dessa "verktyg" är ingenting annat än nedbrytande för alla som kommer i närheten av en individ som använder dem och ingenting annat än nedbrytande för de individer som har en viss empatisk förmåga eller samvete men som ändå använder dessa "verktyg".

Desto längre in i den egoistiska cirkeln en individ befinner sig desto mindre betydelse har värderingar.

Det betyder enligt min uppfattning att de uppbyggande egenskaperna hos individer med empati och samvete är de enda som har möjlighet att värdera om egenskaper är uppbyggande eller nedbrytande och följer någon form av värderingar. Det är de uppbyggande egenskaperna som är uppbyggande egenskaper.

Vilka egenskaper är då uppbyggande respektive nedbrytande? Beror inte det på vilka värderingar man har? Exakt, rundgången är ett faktum för de som gör avkall på sina uppbyggande egenskaper och de värderingar som bygger upp dessa.

"Egoism i ljuset av psykopati" är inte något negativt för en "sund" egoism. Det är positivt på så sätt att om egoismen hamnar i ett yttre beteende som liknar det som beskrivs på denna blogg kommer successivt både värderingar och förmågan att avgöra just vilka egenskaper som är uppbyggande eller nedbrytande egenskaper att försvinna för individen, men inte för de som har möjligheten att följa "sund" egoism och identifiera individer genom just denna avsaknad av förmåga.

I och med detta kommer en individs "tankesätt" att följa ett mönster som leder till destruktiva handlingar både för omgivningen och för individen. Det är endast när dessa egenskaper och "verktygen" på denna blogg har uppmärksammats, identifierats och reflekterats över som en individ med samvete och empati kan vakna upp från missuppfattningen att de nedbrytande egenskaperna är uppbyggande egenskaper och att handlingar som begås i och med denna uppfattning leder till negativa konsekvenser för en själv och individen.

Om en drabbad försöker förstå hur en potentiell individ i centrum av den egoistiska cirkeln "tänker" kring lagar och regler ser den drabbade ett mönster som inte har med syftet med lagarna eller reglerna att göra, utan att denne "läser" och "förstår?" lagarna och reglerna utifrån "sitt" perspektiv, som på intet sätt har någonting med det egentliga syftet att göra.

Det mest uppenbara fallet är när en individ först begår ett eller flera "brott" (första "brottet") och sedan genom hot (andra "brottet")gör klart för individen som utsatts av det första "brottet" att om individen gör någonting begår denne ett "brott". Läs igenom detta stycke tills ni förstår vad som är fel!

Tänk därefter enligt följande exempel:

1. Det första "brottet" går inte bevisa, det andra "brottet", själva hotet, är indirekt eller direkt men går inte bevisa. Vad bör du göra då?

Enligt juridiken kan inte individen av samhället i stort "straffas" för sina "brott"; eftersom det inte går att bevisa "brottet". Det juridiken kan göra är att "straffa" någon för begågna brott så att individen får ta konsekvenserna för sitt handlande rent objektivt. Konsekvenserna här är samhällets "straff" gentemot individen för ett brottsligt agerande.

Men, individen har begått "brotten". Du vet att individen har begått "brotten". Om det rör sig om en individ i centrum av den egoistiska cirkeln är du inte ensam om att veta att individen har begått integritetskränkande brott. Konsekvenserna här är omgivningens "straff" gentemot individen för ett brottsligt eller moraliskt förkastligt beteende.

Och slutligen; individen får själv stå för konsekvenserna för sina tankar och gärningar.

2. Om något av "brotten" går att bevisa. Vad bör du göra då?

Enligt juridiken kan individen "straffas" för sina "brott"; det går att bevisa "brottet" eller "brotten".

Och, individen har begått "brotten". Du vet att individen har begått "brottet" eller "brotten".

3. Om inget av "brotten" går att bevisa men du "vet" av erfarenhet och förståelse kring karaktärsstörningen att risken finns att individen kommer fortsätta att begå "integritetskränkande" brott mot dig. Vad bör du göra då?

Det är här det är viktigt att inte vända på juridiken. Juridiken har inte som syfte att skydda någon som begår brottsliga handlingar, vilket är det individen gör - alldeles oavsett om de går att bevisa eller inte. Juridiken har inte som syfte att försvara de nedbrytande egenskaperna eller de "verktyg" som beskrivits på denna blogg. Juridiken har som syfte att skydda någon som utsätts för handlingar som inte är uppbyggande.

Juridiken arbetar med (objektiva?) fakta, bevis och har som syfte att (objektivt?) klargöra hur någonting förhåller sig.

Du arbetar med subjektiva fakta, bevis, erfarenheter och har som syfte att subjektivt bedöma hur någonting förhåller sig. Om individen i centrum av den egoistiska cirkeln fortsätter påverka dig, gör denna påverkan så objektiv som möjligt genom insamlande av bevis (genom dokumentation), utan att sprida det subjektiva som något objektivt. Det sistnämnda betyder på intet sätt att du ska vara tyst och isolerad.

Det innebär att du inte ska sprida det subjektiva till individer som en objektiv sanning och till individer som inte överhuvudtaget berörs av individen (se tidigare inlägg om att utöka omgivningens förståelse kring dina upplevelser och kring betydelsen av bevis för "verktygen" som beskrivits i denna blogg).

När det är objektivt ta hjälp av juridiken och rättsapparaten.

Samla bevis, dokumentation kring det som händer. Om du tycker att du har bevis, men ändå får beskedet från juridiken eller rättsapparaten att bevisen inte räcker för att de inte är "objektivt" tillräckliga. Se det inte som att polisen inte tror på dig (subjektivt) - se det som att polisen inte kan göra det subjektiva till objektivt. För att kunna göra det subjektiva till något objektivt behövs kanske mer bevisning. En händelse kan vara svår att göra objektiv utan vittnen. Flera händelser som inte objektivt bedöms "så allvarliga", eller ett flertal subjektiva händelser som går att bevisa ökar möjligheten att göra det endast subjektiva till någonting objektivt.

Individen i centrum av den egoistiska cirkeln försöker få alla dennes ageranden till någonting subjektivt hos den som drabbas av agerandena.

Ur ett juridiskt perspektiv samla bevis för att det inte förhåller sig på detta sätt och agera därefter enligt dina egna värderingar.

Ur ditt egna perspektiv - lägg ansvaret på den som verkligen bär ansvaret.

Innehållet på bloggen börjar nu bli relativt omfattande - för er som inte läst tidigare inlägg - läs tidigare inlägg i ordning för en förståelse för vad jag skriver om och fundera kring det som står här på bloggen.

Ta hand om er,

Manoredo

måndag 15 februari 2010

Den positiva psykologin är nödvändig som motpol! - betydelsen av en "metod" - del 3.

"Detta är inte möjligt!". Vilket är det som inte är möjligt?

Det som är syftet här är att koncentrera sig på en sak, en händelse och tänka igenom denna händelse för att inte ha för många situationer, händelser och tankar samtidigt. Om du har för många tankar i kombination med en starkt negativ känsla är det svårt att överhuvudtaget förstå den negativa känslan eller dina egna tankar och risken är stor att den negativa känslan växer i intensitet och du agerar efter känslan.

Välj en "lättare" händelse innan du bestämmer dig för att koncentrera dig på en "svårare" händelse. Välj en konkret händelse som är lättidentifierad och som du känner ilska för, men som inte är för komplicerad och inte heller alltför känslomässigt starkt. "Vad är det du menar Manoredo, någonting som inte är alltför känslomässigt starkt? Vilket hån, du verkar inte förstå någonting om du skriver på det sättet?".

Det jag avser är alltså inte din situation generellt, utan en situation som inte är känslomässigt alltför stark. "Hur menar du nu, hur ska jag kunna fokusera på en situation, när min situation är som den är nu - det är inte mitt fel att jag känner och tänker som jag gör nu, det är inte mitt fel!". Du har naturligtvis helt rätt "det är inte ditt fel" men risken finns att det nu utgör ett problem.

Genom att koncentrera dig på detta sätt kan du ta en sak i taget - istället för att försöka bearbeta allt samtidigt - vilket förnuftsmässigt borde låta rimligt. Genom att lära dig att fokusera på detta sätt eller på något annat sätt kommer du kunna upptäcka att försöken att försöka förstå helheten är svårgreppbar vilket bara förstärker de negativa känslorna eftersom “allt” inte är greppbart och kan inte behandlas samtidigt.

Om man bygger något sätter man ihop delar till en helhet, man skapar inte en helheten utan att förstå delarna.

Om tankar göder känslor och du känner känslorna kommer nya tankar uppstå p g a känslorna. Om helheten försöker greppas kommer helheten att skapa känslor och tankar som i sin tur skapar tankar som skapar känslor osv. Genom att fokusera på en liten del har du möjlighet att för dig själv förstå denna del, gå över till nästa del och gör likadant, bind ihop det du tror du ha förstått så att dessa två delar blir en del osv. Fördelarna med detta “metod” är dels att du för dig själv kan förstå delar, dels genom koncentrationen hålla känslorna för helheten stången.

På liknande sätt som det är viktigt att ta del av andras berättelser och erfarenheter, läsa om karaktärsstörningarna för att kunna sätta in sina egna erfarenheter, sina egna upplevelser i någonting som blir mer greppbart är det möjligt att kunna bearbeta det du varit med om genom att fokusera på en situation, en händelse och applicera det du har förstått om karaktärsstörningen på denna enda situation eller händelse.

Syftet är alltså att applicera det du har förstått om karaktärsstörningen på en händelse, en situation. Använda kunskapen om karaktärsstörningen i dina tankar när du tänker på en händelse, en situation.

Alltså inte i första läget tänka på händelsen, situationen och känna vad du känner för individen, händelsen, situationen utan tänka på karaktärsstörningen eller delar av denna, (obs inte på “individen nära centrum av den egoistiska cirkeln”) genom händelsen, situationen. Det är på detta sätt du har möjlighet att minska känslorna för händelsen, situationen i sig och intensiteten av tankarna och känslorna kommer att minska. Det är när intensiteten av tankarna och känslorna har minskat en aning som du har möjlighet att analysera händelsen, situationen i sig.

Detta är väl inte den positiva psykologin? Nä, det är det inte - det är fortfarande en metod att “bearbeta” helheten genom bearbetning av tillräckligt små delar av helheten för att helheten efterhand ska kunna bli greppbar för dig.

Vad är det den positiva psykologin då ska göra för att kunna balansera upp dina erfarenheter eller den situation du befinner dig i och för att du ska “orka” fokusera på en händelse, situation som inte är positiv och kunna hantera helheten i din situation.

Det fungerar på exakt samma sätt som ovan - det är en “metod“.

Metoden består i att koncentrera sig eller tänka på en sak - du övar dig att riktar din uppmärksamhet dit du vill.

Välj en händelse, situation som du kan se framför dig. Du har sett någon som uppenbart bryr sig om andra människor och gör någonting för någon annan människa. Det behöver inte vara något heroiskt, endast en händelse, en situation som du uppfattar som genuin och som du förstår gjordes spontant, utan att denna någon överhuvudtaget “ville ha något tillbaka”, det ska inte finnas ett uns av möjlighet att någon gjorde något för att framstå i positiv dager av omgivningen utan endast att denne gjorde det spontant - agerandet måste alltså ha skett som en följd av att det positiva kom inifrån den individ du väljer. Tänk på en sådan händelse eller leta efter en sådan händelse, en självupplevd sådan!

Vad har detta med karaktärsstörningen att göra?

Detta har ingenting med själva karaktärsstörningen att göra - det har med de som utsätts eller utsatts för karaktärsstörningen att göra, vilket är det som är viktigt.

Varför jag än så länge inte skriver mer om positiva saker på bloggen istället för att skriva om “egoism i ljuset av psykopati beror på att de som utsätts för en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln knappast är i ett läge där det är rimligt att uppmuntra till i sammanhanget “absurda” (för den drabbade) positiva tankar, risken är stor att det snarare får motsatt effekt - det är att minska intensiteten av de negativa tankarna på något sätt som enligt min uppfattning är det steg som är viktigt för att kunna hantera de negativa tankarna och för att i sin tur kunna agera om nödvändigt på ett sätt som individer i närheten av det egoistiska cirkeln har svårt att hantera. Se det som en aktiv försvarsstrategi och inte en passiv.

De som drabbas eller drabbats av en individ i centrum av den egoistiska cirkeln (eller lightversionen, ett manipulerande beteende “egoism i ljuset av psykopati”) kommer för att försöka förstå vad de utsatts eller utsätts för, utsätta sig själv för ytterligare negativa tankar bara genom att läsa om karaktärsstörningarna, eller tänka på ett manipulerande beteende (vilket är steget att försöka förstå sina egna upplevelser) - detta är oundvikligt om man inte helt enkelt förtränger sina egna erfarenheter och tankar (i praktiken sin egen insikt). Om ingenting mildrar den effekt detta får på ens egen tankeverksamhet är risken stor att dessa tankar eller liknande tankar leder till att man ser världen och livet i ett negativt ljus och agerar därefter.

Det är därför det är viktigt, enligt min uppfattning, att balansera den negativa psykologin med den positiva psykologin. Det handlar om att gå tillbaka till att vissa egenskaper är uppbyggande och vissa egenskaper är nedbrytande både generellt och för dig själv. Vissa egenskaper är positiva och andra är negativa. Gör inte de nedbrytande egenskaperna till "bra egenskaper" och de uppbyggande egenskaperna till "dåliga egenskaper".

Ta hand om er,

Manoredo

fredag 12 februari 2010

Den positiva psykologin är nödvändig som motpol! - del 2.

Föregående inlägg ska inte tolkas som att jag ger rådet "det som hänt har hänt - gå vidare" utan snarare "det som hänt har hänt, förstå det som hänt, och införliva det som hänt när du går vidare".

Vad är syftet med ovanstående?

Syftet är att reflektera och uppmärksamma det som hänt, förstå det som hänt, använda det som hänt till att uppmärksamma det som händer nu.

Jag hoppas att ni förstår varför de juridiska aspekterna inte är lämpliga att ta upp innan "problemet" är identifierat. Det skulle innebära att agera på något sätt, utan att veta vad som är problemet. När väl "problemet" är identifierat och innehållet i den positiva psykologin kan balansera upp den negativa psykologin har du möjlighet att balansera dina tankar och känslor på ett sätt som är nödvändigt för att kunna agera på lämpligt sätt.

För vissa uppfattas detta inlägg och föregående inlägg säkert som förnuftigt, men inte genomförbart. Andra kanske uppfattar detta inlägg som "helt onormalt" och främmande. "Du känner inte till min situation, om du hade varit i min situation hade du nog förstått att det är omöjligt". Ni har helt rätt, jag är inte i er situation. Jag kan omöjligen förstå exakt hur er situation ser ut. Den som säger att "jag förstår exakt hur du känner dig och vad du tänker" har knappast förstått någonting. Det är bara du själv som kan veta exakt hur du känner dig och exakt vad du tänker och hur du tänker och vad du är i för situation. Det är det som är själva poängen i det hela. Det är endast du själv som kan "lära dig" hur du "känner" och tänker, hur du tänker och uppfattar din situation.

"Oh, nej inte det där med positivt tänkande i en situation som är så långt ifrån positiv man kan tänka sig". Detta har ingenting med positivt tänkande att göra! Det har ingenting med "Negativ tanke, nu ska jag framkalla en positiv tanke" att göra.

Enligt min uppfattning är det inte positivt tänkande det handlar om - det handlar i första läget om att identifiera problemet- att själv (eller med hjälp av andra) möta sina tankar och känslor.

Iden om "Negativ tanke, nu ska jag framkalla en positiv tanke" är bortträngning av den "negativa tanken". Det som är det primära är att kunna identifiera när en negativ tanke uppstår och identifiera vad följden blir av den negativa tanken. Kan du identifiera när en negativ tanke uppstår och följa denna negativa tanke kommer denna negativa tanke att till en början ha en oerhörd intensitet och styrka. Om du "känner" att detta blir övermäktigt ska du direkt tränga bort den negativa tanken och söka hjälp och inte fortsätta själv.

Du kommer märka att den negativa tanken skapar oerhörda påfrestningar i form av negativa känslor såsom hat och vrede. Det är detta en individ i centrum av den egoistiska cirkeln använder för att få "rätt" reaktioner från dig. Det är när du agerar ut dessa negativa tankar och de känslor som oundvikligen följer på tanken som du kan bli styrd att visa de reaktioner individen i centrum av den egoistiska cirkeln vill att du ska visa och agera utifrån.

Denna negativa tanke kommer successivt att få en lägre intensitet, tills den slutligen har bearbetats så mycket att när väl samma negativa tanke kommer upp kan du lätt identifiera den och den förlorar i sin styrka. Det är först när du "blir av" med intensiteten i den negativa tanken som du kan börja förstå den negativa tanken och konstruktivt kan börja behandla den negativa tanken. Den negativa tankens följder i form av känslor kommer minska i intensitet och du kommer själv kunna välja hur du ska agera.

"Detta är inte möjligt!". Vilket är det som inte är möjligt?

Ta hand om er,

Manoredo

tisdag 9 februari 2010

Den positiva psykologin är nödvändig som motpol!

I mitten av november 2009 skrev jag två inlägg om Kognitiv psykologi och betydelsen av den positiva psykologin. Syftet var att förmedla någonting som jag personligen tror är viktigt och det är att balansera den insikt du har med något positivt.

När du har hela spektrumet - den negativa och den positiva psykologin har du möjlighet att balansera dina tankar och känslor på ett annat sätt. Risken är stor att om fokus endast ligger på den negativa psykologin kommer du se den negativa psykologins härjningar i allt och alla. Med detta menar jag inte att du ska "glömma bort" eller förtränga dina erfarenheter och den negativa psykologin, utan endast kunna se hela spektrumet.

Om du läser och reflekterar kring den positiva psykologin anlägger du kanske ytterligare ett synsätt kring karaktärsstörningen.

I inlägget "Den egoistiska cirkeln" från den 28 augusti 2009 skrev jag att beskrivningen naturligtvis är helt felaktig ur en mängd aspekter. En av dessa aspekter är att de individer som befinner sig helt i centrum av den egoistiska cirkeln knappast har ett ego i egentlig mening. Kort sagt: De vet inte alls vilka de är! och de har inte ens möjligheten att bygga upp ett ego!

Enligt min uppfattning har de individer som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln kommit så långt bort från sig själva att det enda de gör är att utåt sett skapar en chimär av "normalitet". De har skapat ett eller flera artificiella egon utan någon grund överhuvudtaget att stå på. Avsaknaden av empati skapar en tom tillvaro, ensamhet oavsett om denne befinner sig i närheten av andra individer eller inte.

Längre ut i den egoistiska cirkeln, skapas en chimär av "normalitet" och bygger upp ett ego och en tro på att det som syns utåt är den man är. Dessa har vänt fokus - från vilka de själva egentligen är, till vilka de själva vill uppfattas vara av andra. Vad är detta för perspektiv?

Längre ut i den egoistiska cirkeln, skapas ett mer "sunt" förhållande mellan vilka de själva är och vilka de själva vill uppfattas vara av andra.

Den positiva psykologin har som syfte att vända på någonting - under allt för lång tid har fokus varit för psykologin att endast identifiera karaktärsdrag och karaktärsstörningar eller karaktärsdrag som "försvårar" eller "omöjliggör" möjligheterna att samhällen eller i mindre skala företag, grupper, organisationer, familjer, förhållanden kan utvecklas och växa, relationer att utvecklas och växa.

Den positiva psykologin står för vetenskapen bakom styrkor och personlighetsdrag som gör det möjligt för individer och samhällen, företag, grupper, organisationer, familjer och förhållanden att utvecklas och växa, relationer att utvecklas och växa.

När samhällen, företag, grupper, organisationer ser karaktärsdrag och karaktärsstörningar som bra och eftersträvansvärda egenskaper, styrkor kommer successivt följderna av detta att bli tydliga - det fungerar helt enkelt inte. Här finns risken att ni tror att jag börjar tjata om partipolitik eller något annat. Det gör jag inte - jag kommer hålla mig till egoism.

Att sträva efter att vara någonting som man inte är låter för de flesta rimligen märkligt om man reflekterar över det, problemet är att ingen har "tid" att reflektera över det. Det "normala" är att inte reflektera. Är det bättre att reflektera eller att inte reflektera?

Ställ dig själv denna fråga:

Vad är det du agerar på eller tänker på om du inte vet vad du agerar eller tänker på?

Är det inte bättre att veta varför man agerar på ett visst sätt eller tänker på ett visst sätt än att "bara göra" på något sätt.

Att den positiva psykologin kommer med stormsteg är naturligtvis endast positivt.

I ett tidigare inlägg på denna blogg beskrev jag att jag har ett buddhistiskt synsätt. Eftersom Buddhismen lätt missuppfattas eftersom den "förstås" utifrån ett västerländskt perspektiv och därmed missförstås är det naturligtvis enklare att läsa om den positiva psykologin ur ett västerländskt perspektiv. Innehållet är lättare att ta till sig. Detsamma gäller västerländsk mindfulness (uppmärksam närvaro) och meditation generellt.

Jag hoppas inte att mina inlägg härifrån och framåt kommer bli obegripliga för läsaren. En bloggare som skriver om "egoism i ljuset av psykopati" utifrån ett juridiskt och buddhistiskt perspektiv kanske inte blir "enkelt" eftersom det knappast är det mest "normala".

Den juridiska delen har av naturliga skäl fått stå tillbaka för psykologiska aspekter och identifikation av ett "onormalt" beteende men kommer mer och mer att införlivas på bloggen. Anledningen till att fokusera på identifikationen av karaktärsstörningen och ställa denna karaktärsstörning som egoismens yttersta gräns har naturligtvis syftet att identifiera "problemet". Delar av problemet om än i lightversion går naturligtvis att hitta överallt och det är ju helt "normalt", inte sant?

Ta hand om er,

Manoredo

måndag 1 februari 2010

"Stalking"- beteende från en individ i centrum av den egoistiska cirkeln

Om ett "stalking" - beteende uppkommer, uppstår en situation som mer eller mindre kan likställas med de som drabbas i en parrelation av en individ i centrum av den egoistiska cirkeln, då är följande viktigt enligt min uppfattning, något som kommer beskrivas detaljerat senare på bloggen:

1. Dokumentera i försvarssyfte, dvs allt som individen gör dokumenteras.

2. Hota inte - det behövs inte. Individen är helt medveten om det generella hotet - att bli upptäckt. Hotet ligger så att säga i sakens natur då hotet består i att den "normaliserade" psykopaten inte ska upptäckas som "onormal" och kriminell. Därför är allt ett hot mot dennes "självbild", (observera citattecknena) och det behövs inget uttalat hot.

3. Genom att hålla dig lugn kommer individen i centrum av den egoistiska cirkeln att behöva öka hoten och kränkningarna och manipulationerna. När så sker blir dessa tydligare och tydligare. Syftet från individen är att du ska bli psykiskt påverkad och agera på dessa hot, kränkningar och manipulationer och agera på dessa (se tidigare inlägg på denna blogg)- gärna mot andra (andra individer eller myndigheter). Gör inte det! och bli inte det!

4. Vad "ingen reaktion" på hot, kränkningar och manipulationer innebär för den "normaliserade" psykopaten är att "hotet" blir än mer verkligt. Det blir tydligt att du har förstått att det är ingen mening att agera på hoten, kränkningarna och manipulationerna. Jag hoppas att ni ser rundgången i det hela. Utan att du gör något uppfattas du som ett hot av individen, för att se till att du inte utgör ett hot måste denne få dig själv att framstå som "psykiskt sjuk", psykopat, rättshaverist, kriminell, så att ingen ska ta dina "anklagelser" på allvar, endast på detta sätt utgör du inget hot. Jag hoppas att ni märker hur omvänt detta "tankesätt" är. Detta "tankesätt" är rent logiskt och inte logiskt känslomässigt, som jag beskrev i föregående inlägg.

Det rent logiska ovan kommer blir fel när individen inte får den tänkta "normala" reaktionen tillbaka. Glöm inte bort att under förutsättning att det rör sig om en "normaliserad" psykopat är det enda som sätter gränser för den "normaliserade" psykopaten är att just uppfattas som "normal" och inte kriminell. Det du genom att hålla dig lugn egentligen förmedlar till den "normaliserade" psykopaten är att denne förstår att du vet hur det ligger till och i själva det generella hotet som du inte ens behöver förmedla till individen, utan ligger i själva situationens natur, är i praktiken följande hot "Fortsätter du - kommer du inte längre uppfattas som "normal" av din omgivning".

Den "normaliserade" psykopaten inser att den som håller sig lugn kommer agera med kraftiga juridiska medel med hjälp av rättsapparaten gentemot individen om något blir tillräckligt tydligt, samt successivt utöka förståelsen hos andra individer för varje gång individen indirekt eller direkt hotar, kränker eller försöker påverka dig. För en individ i centrum av den egoistiska cirkeln betraktas du som ett "objekt". Eftersom den "normaliserade" psykopaten har andra "objekt" får du denna individ att inse att om individen fortsätter kommer individen att förlora även andra "objekt" eller något annat denne kontrollerar. Det är i praktiken detta "hot" som individen i centrum av den egoistiska cirkeln kommer att logiskt bedöma och som styr dennes handlande.

Därför är dokumentation och allt som utgör bevis viktigt. Det är därför det är viktigt att inte vända på syftet med lagregler som syftar till att skydda individer från integritetskränkningar. Det är inte du som kränker någon annan, det är någon annan som kontinuerligt kränker dig och det är du som i försvarssyfte dokumenterar och samlar bevis.

Jag hoppas att ovanstående blev tillräckligt tydligt.

Ta hand om er,

Manoredo

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del 8.

I del 6 skrev jag följande:

1. Genom uppmärksamhet på arbetsplatsen som helhet och med uppmärksamhet på individens beteende som följer automatiskt på insikten, kommer du kunna identifiera hur långt in i den egoistiska cirkeln individen befinner sig - på vilket sätt denne manipulerar, ljuger och skyller över ansvaret på andra.

2. Genom detta kommer du själv stärkas att du gjort rätt insikt - att individen systematiskt manipulerar, ljuger och skyller över ansvaret på andra (risken att tveka om din egen insikt blir obefintlig).

Dessa punkter utgör förutsättningar för att överhuvudtaget kunna "förstå" hur du ska kunna agera själv utan att skadas av individen. Du måste veta hur den andre individen beter sig och påverkar andra och dig själv för att veta hur du ska agera.

Observera att detta har ingenting med hur du bör agera när det står klart att individen befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln. Då har du redan gjort din egen "diagnos" som du måste hålla dig till.

Manoredo

torsdag 28 januari 2010

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del 7.

I slutet av föregående inlägg skrev jag att "risken finns att du börjar tveka om din egen insikt". Tvekan uppstår om du agerar "normalt", med en "normal" reaktion på det du upptäckt. I det läget finns i praktiken endast två alternativ för den individ som du uppmärksammat med det systematiska manipulativa beteendet:

1. Du utsätts för någon av de tidigare beskrivna manipulationsteknikerna (se tidigare inlägg om detta).

2. Individen försöker genom att spela på det "normala" - få dig att inse att det du upptäckt inte är "normalt" utan att någonting är fel på dig - dvs du tänker "onormalt" och inte "normalt".

Det är här vi är inne på det som är det "försvar" en individ i centrum av den egoistiska cirkeln, den "normaliserade" psykopaten använder som ett generellt försvar och som tagits upp i tidigare inlägg på bloggen.

Punkt två är enligt min uppfattning mycket viktig att förstå innebörden av för de som utsätts för en sådan individ.

Betydelsen av att vara uppmärksam och verifiera din insikt har som syfte att för din egen skull avgöra hur pass allvarligt det systematiska manipulativa beteendet egentligen är. Var i den egoistiska cirkeln befinner sig individen?

Om du inte vet hur pass allvarligt det systematiska manipulativa beteendet egentligen är baserar du dina åtgärder på det som mer eller mindre ligger i det "normala" spannet. Du överför hur du själv skulle reagera och agera mer eller mindre omedvetet om du hade varit i samma eller liknande situation som denna individ, trots att du identifierat det systematiska manipulativa beteendet. Detta är inte logiskt endast känslomässigt logiskt.

Risken är att du helt enkelt utgår från att individen styrs av de "normala" känslorna som infinner sig hos "normala" människor och att dessa känslor på något sätt skulle leda individen att bete sig på ett visst sätt.

Om det är viktigt för din egen skull att bibehålla uppfattningen att alla människor måste har "normala" känslor som du själv har - ta en genväg och förenkla det hela genom att ge individen dessa känslor, men och detta är enligt min uppfattning oerhört viktigt - du måste "hålla fast" vid att dessa känslor överhuvudtaget inte kommer att styra dennes handlingar och ageranden.

Risken är att du helt enkelt utgår från det du uppfattar som "normalt" och känslomässigt logiskt.

Det som du tycker är logiskt baserar sig på det känslomässigt logiska och inte på det rent logiska.

forts. följer,

Manoredo

onsdag 27 januari 2010

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del. 6

I de senaste inläggen har jag beskrivit något som enligt min uppfattning är betydelsefullt när du fått insikt om att en individ på ett systematiskt sätt manipulerar och ljuger och skyller över ansvaret på andra.

Det som är viktigt är naturligtvis inte att ställa just de frågor jag skrivit i dessa inlägg och besvara dessa - ställ dina egna frågor. Det som är syftet är att du med "nya ögon" ska kunna "se på" individen nära centrum av den egoistiska cirkeln, arbetsplatsen som helhet och "se på" de individer som befinner sig där. Använd dina känslor och analytiska förmåga och uppfatta stämningar och hur andra mår och upplever "arbetsplatsen", helt enkelt förstå vad som pågår innan du väljer att agera.

Kort sagt: Om det rör sig om en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln kommer du upptäcka inte bara hur denna individ på ett systematiskt sätt manipulerar och ljuger och skyller över ansvaret på andra (egenskaper som tillhör denna individ), utan också hur individen påverkar dig själv och andra.

Det är hur individen genom sina handlingar påverkar dig själv och andra som är det du bör fundera över när insikten om det manipulativa systematiska beteendet har uppmärksammats. Risken om du istället fokuserar på individen med det systematiska manipulativa beteendet är att du drivs av den kraft som uppkommer genom din vilja att "ge igen" alternativt uppmärksamma individen på att du har förstått att denne manipulerar. Försök undvika dessa båda när insikten infunnit sig.

1. Genom uppmärksamhet på arbetsplatsen som helhet och med uppmärksamhet på individens beteende som följer automatiskt på insikten, kommer du kunna identifiera hur långt in i den egoistiska cirkeln individen befinner sig - på vilket sätt denne manipulerar, ljuger och skyller över ansvaret på andra.

2. Genom detta kommer du själv stärkas att du gjort rätt insikt - att individen systematiskt manipulerar, ljuger och skyller över ansvaret på andra (risken att tveka om din egen insikt blir obefintlig).

Om du istället "ger igen" eller uppmärksammar individen på att du förstått att denne manipulerar är risken stor att följande sker:

1. Du agerar mot individen med det du vet, uppträder på ett sätt som individen "känner igen" och som är "normalt" rent känslomässigt. Du agerar alltså på ett "normalt" sätt, vilket blir felaktigt om individen befinner sig tillräckligt långt in i den egoistiska cirkeln.

2. När du agerar kommer du uppleva något av de gensvar som jag i ett stort antal inlägg har försökt att beskriva så utförligt som möjligt.

3. Risken finns att du börjar tveka om din egen insikt.

forts. följer

Manoredo

måndag 25 januari 2010

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del 5.

Detta inlägg handlar om att "medvetet uppmärksamma andra i individens omgivning parallellt med introspektion" och är mycket generell till sitt innehåll.

Syftet är dels att få en överblick över hur övriga individer som finns eller funnits i individens omgivningen uppfattar eller uppfattat individen, dels få en överblick av hur andra individer i omgivningen beter sig och hur de mår.

Vad du, enligt min uppfattning kan göra är att gå igenom följande generella frågor för dig själv:

1. Hur är stämningen på arbetsplatsen? Försök vara så precis som möjligt genom att sätta "känslor" på stämningen.

2. Förändras stämningen beroende på om individen som uppvisat det systematiska manipulativa beteendet är närvarande. På vilket sätt uppfattar du denna stämning?

2. Får du indikationer från andra att det är en skillnad i stämningen på arbetsplatsen när individen som uppvisat det systematiska manipulativa beteendet inte är närvarande? På vilket sätt? och hur stor bedömer du skillnaden vara?

3. Har du fått indikationer från andra att de anser att individen har ett mycket stort kontrollbehov, inte nödvändigtvis på själva arbetet utan utifrån perspektivet "veta vad alla gör, alltså mer information om själva individerna".

Enligt min uppfattning kan en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln inte "känna av" en stämning på arbetsplatsen mer än efter en medveten kognitiv analys av kroppsspråk och ansiktsuttryck samt ord (pga avsaknad av empati). Eftersom "stämningen" på arbetsplatsen har stor betydelse för alla individer med empati kan dessa individer "känna" stämningen och berörs av "stämningen" antingen medvetet eller omedvetet.

En individ i centrum av den egoistiska cirkeln berörs inte av denna stämning och kan alltså "hantera" denna brist på två sätt om denna av någon anledningen vill kontrollera något eller någon, eller om det rör sig om en chef - kontrollera de som befinner sig i dennes omgivning. Antingen "struntar" denne helt i denna brist, eller så behöver en sådan individ någon eller några som med ord förklarar hur andra människor mår och hur stämningen är inom en grupp. Fundera i detta läge på hur individen förhåller sig till denna för andra individer viktiga fråga.

När du bedömer att du kan svara på ovanstående generella frågor, gå över till de mer detaljerade, men "enklare" rent objektiva frågorna.

1. Har det varit stor omsättning av individer som befunnit sig í närheten av individen du uppmärksammat det systematiska manipulativa beteendet på?

2. Vilka var dessa individer enligt din uppfattning, vad hade de för funktion, vilka arbetsuppgifter hade de och hur var de till sin personlighet?

3. Har det vid något tillfälle blivit en "ketchupeffekt" på arbetsplatsen, en individ slutar - flera slutar ungefär samtidigt, eller kort efter varandra. Denna "ketchupeffekt" kan naturligtvis ha en "normal" anledning. I "normala" fall handlar det rimligen om att om en individ slutar börjar människor att reflektera över sina liv och funderar i termerna "Jag måste nog vidare - uppleva andra saker, göra andra saker med mitt liv osv". Men, vad är den "onormala" anledningen?

4. Vid de tillfällen någon har lämnat arbetsplatsen försök tänka tillbaka på dessa tillfällen och på hur individen i centrum av den egoistiska cirkeln "förklarade" anledningen till detta på eller inte förklarade anledningen på? Analysera denna anledning utifrån din egen uppfattning av individen som lämnat arbetsplatsen. Ni märker, hoppas jag att huruvida individen som du identifierat är chef eller medarbetare till dig saknar betydelse i ovanstående fall.

forts. följer,

Manoredo

onsdag 20 januari 2010

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del 4.

Rådet i sista meningen i föregående inlägg "Agera inte utåt, och absolut inte mot individen! - inte i detta läge", låter naturligtvis passivt men det är för att du ska få tid till att koncentrerat med öppna uppmärksamma ögon, se och förstå det manipulativa beteendet. Alltså kunna verifiera genom observeration för dig själv det manipulativa beteendet - inte endast i backspegeln utan när så sker efter du fått insikt.

Du har nu gått från att uppfatta allt denna individ gör som "normalt" via ett tillfälle du upptäcker att det individen gör och säger, antingen blir "osannolikt" eller "onormalt" i sitt sammanhang. Från denna upptäckt i snabb följd upptäcker en eller flera felaktigheter individen gör och säger som strider mot den "uppfattning" du haft under en tid, till full insikt i att detta utgör ett systematiskt manipulativt beteende med lögner och att skylla på andra (se inläggen om avsikt och manipulationer). Du har i detta läge börjat inse det jag på bloggen har kallat ett "utnyttjande av det normala".

På samma sätt har du kanske börjat förstå det jag på bloggen har kallat att individen i centrum av den egoistiska cirkeln "spelar på ditt känsloregister", vilket jag återkommer till i detalj, men än så länge har du inte förstått vidden av detta. Det du, enligt min uppfattning, bör göra i nästa steg är att medvetet uppmärksamma andra i individens omgivning parallellt med introspektion .

Gentemot individen nära centrum av den egoistiska cirkeln är mitt råd att trots insikten försöka bete dig på samma sätt eller på liknande sätt som innan du fick insikten.

Du bör alltså fokusera som jag beskrev i föregående inlägg på att bevara din "upptäckt" av det "onormala" manipulativa systematiska beteendet hos en individ, vilket möjliggörs av att du antingen medvetet beter dig som du brukar så gott det går eller än bättre medvetet beter dig som du "känner" dig "lägre än vanligt". Med detta avser jag att du ska visa motsatsen till det du egentligen vill och "känner" att du vill visa - styrka, en styrka som du successivt kommer "känna" med anledning av din insikt om det systematiska manipulativa beteendet. Den styrka du känner i det läget kommer från de naturliga känslorna av hat, viljan att ge igen direkt eller försöka korrigera ett beteende hos individen (detta eftersom du ännu inte vet eller har upptäckt "mekanismen" som sker om du beter dig "normalt" eller om det individen gör är medvetet eller omedvetet). Jag förstår om du som precis fått insikt anser att ovanstående låter märkligt och "onormalt" och defensivt. Till dig vill jag bara säga - det är "onormalt" ingen tvekan om det.

Detta låter kanske för de som redan drabbats av en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln som orealistiskt av den anledningen att "så gör man inte om man har varit i den situationen som uppstår när man fått insikt - det är inte möjligt att inte agera - det är ju normalt och man "känner" att man måste agera, det strider mot det man "känner" att inte agera".

Syftet med detta inlägg är att undvika att det du gör vid denna tidpunkt är att du "agerar" på ett "normalt" sätt med en "normal" reaktion när du fått insikt om det systematiska manipulativa beteendet.

Läs detta syfte en gång till och försök förstå varför detta är viktigt, alldeles oavsett hur du senare väljer att agera.

Ta hand om er,

Manoredo

tisdag 19 januari 2010

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del 3.

I de senaste två inläggen har jag beskrivit den tidpunkt då du identifierat det manipulativa systematiska beteendet.

De punkter som enligt min uppfattning är viktigast i detta läge att tänka på är följande:

1. Agera inte utåt, och absolut inte mot individen!

2. Fokusera inte mer på det manipulativa systematiska beteendet hos individen, detta har du redan identifierat!

3. Fokusera på kopplingen mellan det identifierade manipulativa systematiska beteendet och hur du själv "känner" och "funderar". Det är individens påverkan på dig själv du bör fokusera på.

4. Parallellt med punkt 3. fokusera på att ta reda på information kring de "onormala" karaktärsstörningarna via böcker, hemsidor och forum. Gör analogier med de berättelser som beskrivs av de som utsatts i parförhållanden.

5. Du kommer sätta in det subjektivt upplevda manipulativa systematiska beteendet i ett mer objektivt sammanhang. Anledningen till att detta är nödvändigt är att du kommer att snabbt förstå att du inte är "ensam", eller "psykiskt störd" för att välja två ord som enligt min uppfattning borde kunna beskriva den naturliga följden av att ha "upptäckt" detta "onormala" och endast försöka förstå det subjektivt upplevda utan stöd.

6. Det är när du har detta "objektiva" stöd som du parallellt med funderingar kring hur du påverkas av individen som du har möjlighet att bevara din "upptäckt" av det "onormala" manipulativa systematiska beteendet hos en individ gentemot individen.

7. Det är först då du har en möjlighet att medvetet göra ett val hur du ska agera.

Det är möjligt att ovanstående punkter för vissa ter sig självklara, andra anser förmodligen inte att det är "känslomässigt" möjligt eftersom det kan betraktas som "onormalt".

Enligt min uppfattning är det punkt 1. som helt enkelt "normalt" används eftersom detta är det "normala". Det är detta "normala" agerande hos "normala" människor som gör att individen nära centrum av den egoistiska cirkeln kan fortsätta. Du agerar med dina känslor som skapas av individen nära centrum av den egoistiska cirkelns beteende och så fort du gör det identifieras detta av individen som "kartlägger" dig. Om du agerar kommer individen genom de olika manipulationsteknikerna få dig eller någon annan ansvarig för det manipulativa beteendet, händelser eller situationer.

Utan kunskapen om hur dessa individer fungerar kommer ovanstående ske, tyvärr. Även om du naturligtvis inledningsvis "tror" och "känner" att du agerar korrekt och med bestämdhet har du agerat "normalt" och ur ett "normalt" perspektiv.

Att agera helt "normalt" mot någon som iakttagit och lärt sig vad det "normala" är från ett helt annat perspektiv -att utnyttja det "normala", leder inte till en "normal" respons från individen och om du agerar "normalt" på individens "onormala" respons kommer detta endast att fortsätta och du blir förvirrad och styrs ännu mer av dina känslor osv osv.

De "normala" reaktionerna är det en sådan individ använder sig av för att kunna kontrollera det denne vill kontrollera.

Hur svårt det än "känns" i detta läge:

Agera inte utåt, och absolut inte mot individen!, - inte i detta läge.

Ta hand om er,

Manoredo

måndag 18 januari 2010

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del 2.

För att förhindra missförstånd av innehållet i det senaste inlägget, kommer jag även i detta inlägg uppehålla mig kring den tidpunkt då du identifierat ett manipulativt systematiskt beteende hos en individ genom att sätta ihop olika isolerade händelser till en helhet.

Vid denna tidpunkt är risken stor att du omedelbart "attackerar" individen - gör inte det!

Anledningen är naturligtvis att du har 1. upptäckt det systematiska manipulativa beteendet, 2. att du förstår att det systematiska manipulativa beteendet har skett under mer eller mindre längre tid, 3. att du när du väl upptäckt det systematiska manipulativa beteendet "känner" att du vill/måste agera mot individen på något sätt och 4. det är detta som du "känner" som styr dina tankar och handlingar.

Det är här vi är tillbaka i innehållet i inlägget Psykopatens manipulationer del 1. som jag menar är absolut nödvändigt att förstå. Här modifierar jag detta för att det ska passa in i sammanhanget.

Om någon har utnyttjat eller manipulerat dig drivs de flesta människor att:

Förklara att detta inte är ett acceptabelt beteende.

Större utnyttjande leder till ett starkare känslouttryck för att visa på graden av utnyttjande. Ju mer utnyttjad du känner dig ju troligare är det att du "känner" att du måste förmedla detta till den som har utnyttjat dig.

Gentemot människor med känslor och empati och normalt förnuft fungerar detta. Syftet är att få en människa att upphöra med kränkningen eller utnyttjandet av dig personligen alternativt mot andra så att kränkningen eller uttnyttjandet mot någon annan "känns" som en kränkning mot en själv - du "känner" att du vill, måste hjälpa.

Syftet med det hela är alltså att den som kränkt och utnyttjat skall förstå och "känna" att den som blivit kränkt och utnyttjad har blivit kränkt och utnyttjad, målet är naturligtvis att den andre skall få förståelse för hur du "känner" och påverkats av kränkningen eller utnyttjandet och därför upphöra med kränkningen eller utnyttjandet och "be om ursäkt" för tidigare kränkning eller utnyttjande (se tidigare inlägg - Inte endast i ord, inte endast i handling! - del 1.-3.).

För de drabbade som fått insikt att denna karaktärsstörning existerar blir det antingen direkt eller efter en tid en självklarhet att detta syfte blir helt förfelat gentemot en individ i centrum av den egoistiska cirkeln och målet är omöjligt att nå.

Individen i centrum av den egoistiska cirkeln kränker och utnyttjar med vilja (avsikt) för att få kontroll.

Att inte agera i detta läge är inte på något sätt passivt - det är aktivt och kan övas upp! Det är aktivt på så sätt att du efter identifikation av det systematiska manipulativa beteendet, aktivt genom introspektion och reflektion beslutsamt och medvetet försöker "lugna ned dig" och ta reda på mer information kring det "onormala" du har identifierat för att kunna välja hur du ska gå vidare.

Det är, enligt min uppfattning, den drabbades möjlighet, och användande av förmågan till introspektion, eller det västerländska psykologin kallar metakognition som blir viktigt, när väl det manipulativa systematiska beteendet identifierats och det "onormala" börjar förstås. Detta kommer utförligt att beskrivas i senare inlägg på bloggen, eftersom detta blir än mer viktigt oavsett om du väljer att stanna kvar på arbetsplatsen trots insikten om det manipulativa systematiska beteendet eller om du väljer att ta dig från arbetsplatsen. För de som drabbats i en parrelation gäller naturligtvis samma sak.

Ta hand om er,

Manoredo

söndag 17 januari 2010

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del 1.

Om du "känner" eller själv har skapat dig en "uppfattning" av att en individ inte beter sig "normalt" (se tidigare inlägg) - vad gör du då, i det läget?

Om du själv identifierat att en individ på ett systematiskt sätt manipulerar och ljuger och skyller över ansvaret på andra samtidigt som du själv "känner" att du inte kan göra någonting åt detta - vad är det du har kommit fram till genom en sådan analys?

1. Du har identifierat ett systematiskt beteende hos en individ genom att sätta ihop olika isolerade händelser till en helhet.

"Att se varje tillfälle som en isolerad händelse för sig är enligt min uppfattning anledningen till att tiden för att komma till insikt fördröjs betydligt".

Du har redan i detta läge identifierat systematiken och har således redan skapat dig en "uppfattning" om individen.

2. Du har redan identifierat lite vad du "känner" genom introspektion och lite hur individens systematiska beteende påverkar dig.

Hur "onormalt" det systematiska beteendet ska uppfattas är det bara du som kan göra, det är din "uppfattning" som är det primära - det är din gjorda "diagnos" som avgör hur du ska hantera den andra individen på. Naturligtvis kan du på olika sätt ta reda på andra individers subjektiva "diagnos" av en sådan individ. Om du har identifierat en annan individs systematiska beteende av manipulation, lögner och att skylla över ansvar på andra har du skapat dig en "uppfattning" om det "onormala". Om du kommit så långt att du har identifierat detta systematiska är det troligt att andra individer också gjort det.

Vilka individer är det som kan ha identifierat detta systematiska beteende av manipulation, lögner och att skylla över ansvaret på andra?

När det gäller en arbetsplats är det rimligen de individer som har lämnat arbetsplatsen. Det finns med all sannolikhet en eller flera individer som befinner sig på arbetsplatsen som också delar din "uppfattning" (återkommer till detta). Jag hoppas att detta låter logiskt.

Så snart du upptäcker det systematiska (punkt 1) och förstår att en annan individ påverkar dig på ett sätt som du upplever negativt (punkt 2). Stanna upp - och i detta läge fundera mer på punkt 2 än på punkt 1.

Anledningen är att om du funderar för mycket på punkt 1 kommer ditt fokus ligga på individen i centrum av den egoistiska cirkeln och det systematiska beteendet som du bedömer som "onormalt", detta systematiska beteende har du redan identifierat!

Hoppas att Ni förstår min tankegång här. Vid den tidpunkt då du identifierat ett systematiskt, manipulativt beteende, lögner och systematiken med att skylla över ansvaret på andra, precis i det ögonblicket kommer din “uppfattning” om individen att radikalt förändras. Du har genomskådat det manipulativa beteendet, lögnerna och systematiken med att skylla över ansvaret på andra.

Om du kort efter identifieringen av det systematiska beteendet fokuserar mer på det systematiska beteendet kommer du naturligtvis hitta ännu fler "situationer" som i efterhand känns som "onormala" och desto mer du har detta fokus desto fler "situationer" kan identifieras som "onormala“. Vad du åstadkommer är endast att systematiken blir ännu tydligare för dig. Ditt fokus ligger på individen nära centrum av den egoistiska cirkeln - inte betydelsen av dennes agerande på dig själv.

Risken är stor att desto mer du fokuserar på den andres systematiska beteende, som du redan identifierat i och med att du redan förändrat "uppfattning" om den andre individen desto mer känslor av förvirring, vrede, ilska, hat kommer du känna och risken är stor att dessa känslor leder dig fel i ditt handlande.

Om du uppskattar och tycker bra om en individ kommer dennes fel att förminskas och de goda egenskaperna att förstoras.

Om du tycker illa om en individ kommer dennes fel att förstoras och dennes goda egenskaper att förminskas.

När det gäller en individ i centrum av den egoistiska cirkeln är det enligt min uppfattning förödande att börja tänka i dessa banor i detta läge.

Individer som inte förstår eller som inte vill tro att individer i centrum av den egoistiska cirkeln existerar, utgår ifrån ovanstående eftersom detta är "normalt". Individen i centrum av den egoistiska cirkeln "spelar" på denna uppfattning som finns hos andra individer. Jag återkommer naturligtvis till detta viktiga vid senare tillfälle i fördjupat form.

I det inledande skedet, är det, enligt min uppfattning, därför lämpligare att fokusera på punkt 2 så snart du identifierat systematiken av manipulationer, lögner och att skylla över ansvaret på andra hos individen i centrum av den egoistiska cirkeln. Anledningen är att det är påverkan av den andre individens systematiska beteende, som du redan identifierat, som är det primära i detta läge, (enligt min mening)!

Genom att medvetet fokusera på punkt 2 istället för punkt 1 kommer du ha möjligheten att "behålla ditt lugn" och på så sätt medvetet höja uppmärksamheten. Denna uppmärksamhet kan du använda för att identifiera kommande manipulationer, lögner och systematiken i att "skylla över ansvaret på andra". Du kommer på detta sätt ha lättare för att identifiera det som jag försökt beskriva i inläggen om psykopatens avsikt del 1-8, psykopatens manipulationer och de tidigare inläggen om tankesätt.

Observera att vad jag avser i detta inlägg inte på något sätt är att du ska rannsaka dig själv eller att du ska kritisera dig själv för någonting, vad jag avser är att du endast bör fundera mer på individens systematiska beteende i förhållande till vad, och hur du känner än på det "historiska" systematiska beteendet för att på så sätt kunna identifiera det systematiska beteendet efter din "uppfattning" av individen har ändrats pga av att du har identifierat ett systematiskt beteende! - eftersom detta är detta som kommer påverka ditt egna beteende och handlande och verifiera din egen "uppfattning".

Ta hand om er,

Manoredo

onsdag 13 januari 2010

Inte endast i ord, inte endast i handling! - Låt inte en emotionell kränkning kompenseras med konkreta ting utan ett emotionellt gensvar del 3.

Godkänn inte endast ord som ursäkt eller förklaring - godkänn endast ord, förklaring följt av handling, och för att göra det gå ett steg längre - godkänn endast detta i kombination med ett emotionellt gensvar!

Enligt min uppfattning saknar individen i centrum av den egoistiska cirkeln helt förmågan att värdera ord. Form och innehåll saknar betydelse för en sådan individ. Eftersom orden saknar värdering och syftet med att skriva eller uttala ord är att förmedla något till andra individer kommer den som är uppmärksam att kunna identifiera avsaknaden av "känsloaspekten" (eller flackt, ytligt känsloliv) och avsaknaden av empati (eller kall/bristande empatisk förmåga) i det skrivna eller talade språket hos en sådan individ.

Nedan står ett antal frågor - ställ dessa frågor till dig själv när du läser något någon annan har skrivit eller om du lyssnar på vad en annan individ säger. Om du ser en systematik i det någon annan skriver eller säger, identifiera denna systematik. Ställ dig själv ett antal frågor, exempelvis följande:

1. Är "tonen" positiv, neutral eller negativ?

2. Skapar individen en "känslomässig" aspekt av någonting som du uppfattar borde vara "neutral".

3. Skapar individen en "neutral" ton av någonting som borde vara "känslomässig".

4. Uppfattar du att individen är intresserad av innehållet i det denne skriver eller säger?

5. Överensstämmer det som står skrivet eller sägs med det individen tidigare skrivit och sagt?

6. Är det som står eller sägs enligt din uppfattning "rimligt" och "normalt" i den givna situationen?

7. Uppfattar du att individen endast är intresserad av att få en respons eller reaktion på det denne skriver eller säger?

Om du har identifierat en systematik i punkt 7 har du identifierat avsaknaden av dialog i det som tidigare inträffat. Det innebär att i början kommer du uppfatta det som en dialog, baserat på din "uppfattning" av individen. Individen i centrum av den egoistiska cirkeln kommer försöka påverka dig att få en viss "uppfattning" (mer om detta senare).

Det en individ i centrum av den egoistiska cirkeln gör är att använda din generella "uppfattning" om hur människor kan vara, dina gränser för hur människor kan fungera. Genom denna generella "uppfattning" utesluts möjligheten att identifiera syften som är "onormala". Du befinner dig då i en tolkningssituation där allt som sker, skrivs eller sägs tolkas av dig på det "normala" sättet.

Därefter kommer du uppfatta att någonting ibland inte stämmer, i det läget kommer du identifiera det som inte stämmer, men inte fundera på övrigt som är skrivet, skrivs eller sagts eller sägs. Det som inte stämmer kommer uppfattas som ett "misstag" av något slag, eller att du själv misstolkat det som skrivits eller sagts.

Har du tillräckligt mycket skriftligt kan du genom att jämföra texterna "se" denna systematik om det rör sig om en individ i centrum av den egoistiska cirkeln.

"Att se varje tillfälle som en isolerad händelse för sig är enligt min uppfattning anledningen till att tiden för att komma till insikt fördröjs betydligt".

Om du inte har tillräckligt mycket skriftligt ge dig själv tid att koncentrerat reflektera tillbaka över en stor mängd "dialoger" med individen.

Om du kommer till en slutsats. Håll dig till slutsatsen.

I praktiken kommer din "uppfattning" om individen att på ett ögonblick förändras om du kommer till slutsatsen att det finns en systematik. Istället för att se det som inte stämmer som ett "misstag" eller ett tolkningsfel från din sida kommer du se en systematik som är för omfattande för att vara "misstag" från den andre individens sida - du ställer dig själv rimligen frågan om denna systematik är medveten eller avsiktlig från den andra individens sida. Du börjar försöka förstå det "onormala" och börjar leta information om diverse personlighetsstörningar.

Ta hand om er,

Manoredo

måndag 11 januari 2010

Inte endast i ord, inte endast i handling! - Låt inte en emotionell kränkning kompenseras med konkreta ting utan ett emotionellt gensvar del 2.

Föregående inlägg beskrev betydelsen av att inte godkänna endast ord och inte heller endast handling utan ett emotionellt gensvar. Syftet är att förtydliga att ord och handling inte i sig medför en "normal" respons på en emotionell kränkning eller en integritetskränkning. Det är här du kommer förstå, om du är uppmärksam, om empatin och samvetet och känslorna finns där hos den andra individen eller inte. Det är här du kommer förstå om individen som "kränkt" eller gjort "misstag" upplever "kränkningen" eller "misstaget" eller inte - kort sagt om du får ett för dig "normalt" emotionellt gensvar.

Detta innebär att insikt i hur den andra individen "fungerar" eller inte "fungerar är inte när du får ett konkret ting utan först när du får ett emotionellt gensvar!

Det grundläggande är naturligtvis att inte endast godkänna ord som ursäkt eller förklaring, utan endast ord, förklaring följt av handling. Om fokus är på det emotionella gensvaret kommer din uppmärksamhet vara förhöjd så slutresultatet blir detsamma - du skapar en rimligare, troligare "uppfattning" om individen, en "uppfattning" som stämmer bättre med dennes egentliga karaktär och hur denna individ i själva verket beter sig.

Med ett emotionellt gensvar avser jag inte en stark känslomässig reaktion, vad jag avser är ett emotionellt gensvar. Titta på den som du bedömer bör ge ett emotionellt gensvar och kräv en ursäkt, "se" och bedöm själv om det du får är ett emotionellt gensvar eller om du upplever att denne istället försöker förstå vad det är som sker alternativt endast studerar dina känslouttryck.

En individ i centrum av den egoistiska cirkeln kommer inte "förstå" eller "känna" vad du känner utan fästa blicken på ditt ansikte och responsen i form av ord (om du får en sådan respons) kommer, enligt min uppfattning, att komma "fördröjt" utan ett "normalt" känslomässigt uttryck i ansiktet. Anledningen är att denne berörs inte av dina känslor (avsaknad av empati/ kall/bristande empatisk förmåga), sina känslor (avsaknad av känsloliv/ flackt, ytligt känsloliv), och "känner" inte av "stämningen" (avsaknad av empati/bristande empatisk förmåga) utan responsen sker först efter en medveten analys av de känslouttryck du uppvisar medan denne iakttar dig.

Ta hand om er,

Manoredo

Inte endast i ord, inte endast i handling! - Låt inte en emotionell kränkning kompenseras med konkreta ting utan ett emotionellt gensvar del 1.

Det bedöms naturligtvis som helt normalt att individer försöker reparera "misstag" som begåtts. Har man sårat någon, gjort någon illa "känner" man detta. Samvetet gör sig gällande. Du funderar på vad du gjort, när du gör detta uppstår känslor som "känns". Dessa känslor bearbetar du. Beroende på "misstagets" art måste du bearbeta detta på olika sätt för att på så sätt finna harmoni igen.

Det som kanske av vissa bedöms som normalt är när individer inte försöker reparera "misstag". Någon sårar någon annan, gör någon annan illa. Denne som sårar "känner" detta. Samvetet gör sig gällande. Istället för att bearbeta det skyller individen på "annat" för att bli kvitt det som "känns", vilket fungerar i det korta perspektivet, men inte i det långa perspektivet - känslorna kommer tillbaka.

Det som rimligen inte bör bedömas som normalt är när individer medvetet inte försöker reparera "misstag". Någon sårar någon annan, gör någon annan illa och den som sårar "känner" inte detta. Samvetet gör sig inte gällande. Eftersom det inte "känns", finns inget att bearbeta. Om en sådan individ, som många av oss inte tror existerar, ljuger för sig själv och tror att någon annan eller något annat är ansvarig/ansvarigt till "misstaget" (skyller ifrån sig ansvaret) eller om denne vet att denne är ansvarig saknar betydelse för en sådan individ. Samvetet gör sig inte gällande och inga "känslor" behöver bearbetas. Enligt min uppfattning saknar det betydelse om en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln uppfattar att denne själv är ansvarig för sina handlingar eller inte. Anledningen är att detta inte kommer att påverka dennes handlingar, varken för individen eller för andra individer (återkommer om detta utförligare i senare inlägg)

Individer som befinner sig nära centrum av den egoistiska cirkeln försöker kompensera de medvetna emotionella kränkningarna med det icke emotionella, dvs konkreta ting.

Anledningen är inte att denne vill kompetensera en kränkning. Om du ser det på detta sätt kommer du godkänna en emotionell kränkning med ett konkret ting. Detta får två konsekvenser, du "förminskar" dig själv utan att vara medveten om detta och du förlorar din integritet. Individen i centrum av den egoistiska cirkeln i sin tur har stärkt kontrollen över dig och försökt höja sig själv genom att "förminska" dig.

En individ som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln agerar utifrån ett syfte som inte är ett "normalt" syfte (se inläggen om psykopatens avsikt).

Känner du dig emotionellt kränkt eller "känner" du att en individ har kränkt din integritet godkänn inget annat än ett emotionellt gensvar, förvirras inte av de konkreta ting som erbjuds som kompensation utan att också få ett emotionellt gensvar. Om du inte får ett vad du tycker "normalt" emotionellt gensvar, lägg detta på minnet eller agera.

Ta hand om er,

Manoredo

fredag 8 januari 2010

Att kritisera andra individer när dessa är närvarande!

Att en individ kritiserar andra individer i din närvaro är ett varningstecken!

Det är naturligtvis helt "normalt" att individer vid enstaka tillfällen kritiserar andra i din närvaro. Vad som uppfattas som "normalt" kan bara du själv avgöra.

Hur reagerar du själv när du hör någon kritisera någon annan som är i din närvaro?

På den frågan borde de flesta svara något i stil med "det beror på". Vad beror det på? Kanske något åt det här hållet:

1. Vem som sade det samt vilken uppfattning du har om denna person.

2. Vem den är som kritiseras samt vilken uppfattning du har om denna person.

3. Vad kritiken består av?

4. Hur kritiken framförs och i vilket sammanhang?


Vad är anledningen till att du skulle kritisera någon i någon annans närvaro?

Kanske något åt det här hållet:

1. Du "känner" att du blivit sårad eller att denna individ på något sätt gjort dig illa eller att denna individ på något sätt "hotar" din "ställning", din uppfattning, ditt "värde" för dig själv eller ditt "värde" i förhållande till din omgivning.

Men, vad innebär det att det finns andra som tar del av denna kritik?

2. Du vill "förminska" någon annan!

3. Du vill veta hur den andre agerar på det du säger!

4. Du vill veta hur de andra agerar när du kritiserar en individ!

5. Du "menar" egentligen ingenting, dvs du vet inte och tänker inte speciellt mycket på varför du kritiserade någon inför andra!

Eftersom en individ i centrum av den egoistiska cirkeln rimligen använder sig av verktyget att kritisera andra individer för att förändra uppfattningen om någon hos någon annan, "kartlägga" en individs eller flera individers reaktioner, eller för att förvirra sin omgivning, är det viktigt att vara uppmärksam så snart någon kritiserar någon annan - och lägga ett sådant tillfälle på minnet för att kunna förstå om detta sker systematiskt. Om du inte uppfattar och lägger sådana tillfällen på minnet kommer du aldrig att kunna bedöma om detta sker systematiskt och inte heller varför detta skedde överhuvudtaget.

Någonting som varken togs upp i inlägget "Att kritisera andra individer utan att dessa är närvarande!" eller tidigare i detta inlägg är naturligtvis frågan om "din egen känsla" vid dessa tillfällen, frågan är central. Beroende på "din egen känsla" kommer du uppfatta någon annans kritiserande av andra på helt olika sätt och därmed agera på olika sätt.

Ta hand om er,

Manoredo

torsdag 7 januari 2010

"Egoism i ljuset av psykopati" del 3.

Då och då inflikar jag inlägg med rubriken "egoism i ljuset av psykopati".

Anledningen är att om jag endast skulle skriva om "psykopater" och "psykopati" skulle själva mitt syfte med denna blogg förfelas.

Risken finns att om jag tydligt försökte sätta gränser för vad som skall betraktas som psykopati skulle jag för att uttrycka det milt, "överträda" en gräns som det inte finns någon anledning att "överträda".

De flesta av oss har inte befogenhet att sätta en allmänt gällande diagnos på en individ. Alla av oss har däremot rätt att för oss själva bedöma, kategorisera om vi vill och att för oss själva sätta något som liknar en diagnos på en annan individ, för att på så sätt kunna bedöma hur vi ska förhålla oss till denna individ.

Att reflektera och fundera för att på så sätt förstå delar och delarnas koppling till varandra eller så mycket som möjligt av vad psykiatrins "psykopati"- begrepp egentligen innebär och betyder utifrån sin egen tankevärld, erfarenheter eller kunskap och därifrån närma sig det man själv behöver bearbeta eller vill förstå är enligt min uppfattning fullkomligt rimligt. Anledningen är naturligtvis att de individer som utsätts för detta "onormala" vill få reda på vad detta "onormala" är och hur de ska förhålla sig till detta "onormala". Om detta "onormala" svårligen går att beskriva utifrån det "normala" söker man sig inte till information om det "normala" utan till det som ligger närmast beskrivet som en beskrivning på det "onormala" man råkat ut för eller vill förstå.

Det är endast ett tillvägagångssätt.

Enligt min uppfattning är följande viktigt:

Ju längre in i den egoistiska cirkeln du bedömer en individ befinner sig, desto viktigare är det att du håller dig till din egen ställda "diagnos" på individen och agerar i enlighet med det du kommit fram till. Om du bedömer att individen befinner sig nära centrum av den egoistiska cirkeln efter reflektion och analys och erfarenhet - håll fast vid detta - för dig själv.

Ta hand om er,

Manoredo

tisdag 5 januari 2010

Att kritisera andra individer utan att dessa är närvarande!

Att en individ kritiserar andra individer utan att dessa är närvarande är ett varningstecken!

Det är naturligtvis helt "normalt" att individer vid enstaka tillfällen kritiserar andra utan att dessa är närvarande. Vad som är att uppfattas som "normalt" kan bara du själv avgöra.

Hur reagerar du själv när du hör någon kritisera någon annan som inte är närvarande?

På den frågan borde de flesta svara något i stil med "det beror på". Vad beror det på? Kanske något åt det här hållet:

1. Vem som sade det samt vilken uppfattning du har om denna person.

2. Vem den är som kritiseras samt vilken uppfattning du har om denna person.

3. Vad kritiken består av?

4. Hur kritiken framförs och i vilket sammanhang?


Vad är anledningen till att du kritiserar någon annan som inte finns närvarande?

Kanske något åt det här hållet:

1. Du "känner" att du blivit sårad eller att denna person på något sätt gjort dig illa eller att denna individ på något sätt "hotar" din "ställning", din uppfattning, ditt "värde" för dig själv eller ditt "värde" i förhållande till din omgivning!

2. Du vill "förminska" någon annan för att på så sätt stärka banden, skapa förtroende, mellan dig själv och den du pratar med!

3. Du vill veta hur den andre agerar på det du säger!

4. Du "menar" egentligen ingenting, dvs du vet inte och tänker inte speciellt mycket på varför du kritiserar andra!

Syftet med detta inlägg och följande inlägg är inte att säga vilket syfte en specifik individ har med att kritisera andra individer inför någon, hur skulle jag kunna göra det, jag vet ju inte hur andra tänker. Vad man däremot rimligen kan och bör göra är att fundera och analysera generellt vad en fiktiv individ i centrum av den egoistiska cirkeln skulle kunna ha för syfte mot bakgrund av förståelsen kring psykopati, och det är rimligen detta syfte som är "onaturligt" och "onormalt".

Ta hand om er,

Manoredo

måndag 4 januari 2010

Uppsamlingsinlägg: Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat!

I de senaste inläggen har jag skrivit om ett antal punkter som, enligt min uppfattning, rimligen används av en individ i centrum av den egoistiska cirkeln.

Som jag hoppas har framgått av dessa inlägg är avsikten från min sida att få den drabbade eller individer i närheten av den drabbade eller individer som befinner sig i omgivningen runt en individ i centrum av den egoistiska cirkeln att:

Genom identifikation och uppmärksamhet tydligare för sig själva sätta etiketter på ett visst kommunikativt beteende.

och att:

Genom identifikation och uppmärksamhet tydligare för sig själva sätta etiketter på det sätt de själva uppfattar kommunikationen från en viss individ.

Naturligtvis behöver det inte vara de punkter jag här behandlat - det kan vara några helt andra punkter. Fundera över om dessa punkter är relevanta och vad dessa punkter vill förmedla och om du själv anser att dessa punkter är logiska utifrån avsaknaden av empati och samvete.

Att se varje tillfälle som en isolerad händelse för sig är enligt min uppfattning anledningen till att tiden för att komma till insikt fördröjs betydligt.

Om individen i centrum av den egoistiska cirkeln söker "kartlägga" din karaktär saknar innehåll och form betydelse. Det som eftersöks är ett sätt att få kontroll på dig som individ. Det som eftersöks är din "känslomässiga" reaktion på händelser. Tyvärr är det enklast att få en "känslomässig" reaktion av någon genom att förvränga det du säger eller skriver på något sätt(skapar osäkerhet eller en synlig känsloreaktion), inte svara överhuvudtaget (skapar osäkerhet, förminskning eller en synlig känsloreaktion).

Du väger olika intressen mot varandra. Dessa olika intressen är ditt egna intresse för någonting och någon annans intresse för något annat. De individer som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln gör inte någon avvägning.

Enligt min uppfattning är förståelsen för detta primär och extremt viktig att förstå. Problemet är att det är just detta som uppfattas som helt onaturligt och därmed otroligt för individer som inte förstår hur individer i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar.

Ta hand om er,

Manoredo

söndag 3 januari 2010

Att bemöta (kontruktiv) kritik med något annat! - punkterna 6. och 7.

forts. Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkterna 6. och 7.

6. "Individen besvarar inte din fråga men du upplever att den konstruktiva kritiken har tagits emot."

7. "Individen besvarar inte din fråga och du upplever inte att den konstruktiva kritiken har tagits emot."

Här handlar det om att du inte får tillbaka någonting.

Att punkterna 6 och 7 är motsatserna till varandra är lätt att förstå.

I punkt 6. "känner" och upplever du av någon anledning att den konstruktiva kritiken har tagits emot.

I punkt 7. "känner" och upplever du av någon anledning inte att den konstruktiva kritiken har tagits emot.

Vad är det som gör att du "känner" på olika sätt? Du har ju inte fått något svar - så du har ju inte fått den andres svar?

Vad är det generellt som är problemet med dessa båda?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu ett "inget svar". Här är det alltså inte själva kritiken eller delar av denna som "attackeras". Istället är det individen i centrum av den egoististiska cirkeln som helt enkelt inte svarar överhuvudtaget - du får ingenting tillbaka i form av ord, känslouttryck.

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen (kritiken)

2. På att du inte fick något svar överhuvudtaget.

3. Kopplingen mellan frågan eller funderingen (kritiken) och detta "inget svar" överhuvudtaget.

Desto märkligare du upplever att du inte fick svar på din fråga eller fundering, desto troligare är det att du uppfattar detta som om kritiken inte har tagits emot.

Desto viktigare du "känner" att frågan eller funderingen är, desto märkligare kommer du uppleva det faktum att du inte fått något svar överhuvudtaget.

Desto mindre viktig din fråga eller fundering är för dig desto troligare är det att du kan uppfatta detta som att kritiken har tagits emot och att "inte svaret" är "normalt".

Om din fråga eller fundering är viktig för dig - spara frågan eller funderingen till ett annat tillfälle och ställ den igen vid ett annat tillfälle som "känns" som rätt tillfälle och som du bedömer rimligen borde "kännas" rätt tillfälle för den andre! Se vad som händer och lyssna uppmärksamt på hur individen i centrum av den egoistiska cirkeln bemöter din fråga eller fundering. Kom ihåg att du inte fick svar första gången så att du inte ser varje tillfälle som en isolerad händelse för sig.

Detta - att se varje tillfälle som en isolerad händelse för sig är enligt min uppfattning anledningen till att tiden för att komma till insikt fördröjs betydligt.

Här är det liksom i föregående inlägg viktigt att du inte "öppnar upp" ditt känsloregister och agerar med känslorna på att du inte fick svar. Detta kan vara svårt att inte göra. Desto viktigare du upplever att frågan eller funderingen är för dig desto mer "normalt" och "rimligt" är det att agera i enlighet med dina känslor. Om du gör detta, fundera på vad som står här och gå tillbaka till inlägget Psykopatens manipulationer del 1. från den 4 September 2009.

Att inte besvara kan betyda många olika saker. Det är naturligtvis helt "normalt" att bete sig på detta sätt och kan ha hur många olika förklaringar som helst. Om det rör sig om en individ i centrum av den egoistiska cirkeln, rör det sig enligt min uppfattning, om antingen att "få din reaktion" eller helt enkelt att denne inte bryr sig överhuvudtaget.

Det första alternativet innebär att du inte ger denne någon reaktion genom att inte "öppna upp" ditt känsloregister, alltså inte visar vad du "känner". För att detta ska kunna fungera. Alltså:

Om individen i centrum av den egoistiska cirkeln söker "kartlägga" din karaktär saknar innehåll och form betydelse. Det som eftersöks är din "känslomässiga" reaktion på något. Tyvärr är det enklast att få en "känslomässig" reaktion av någon genom att "inte svara" och på så sätt spela på känsloregistret hos någon som har empati och samvete.

Du väger olika intressen mot varandra. Dessa olika intressen är ditt egna intresse för någonting och någon annans intresse för något annat. De individer som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln gör inte någon avvägning.

Enligt min uppfattning är ovanstående (och det som står i föregående inlägg om "Att bemöta konstruktiv (kritik) med något annat! i kombination med Psykopatens manipulationer del 1. den 4 September 2009) primär och extremt viktig att förstå. Problemet är att det är just detta som uppfattas som helt onaturligt och därmed otroligt för individer som inte förstår hur individer i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar.


Om du dras med i detta utan att "tänka på" vad som hänt innan, under, och efter denna tystnad, missar du möjligheten att identifiera detta som "onormalt" och uppfattar det som "normalt". Om du funderar på denna tystnad som svar kommer du förstå hur individen i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar om det sker systematiskt. Observera detta så att ni inte tror att jag är av den uppfattningen att "tystnad" som svar inte skulle kunna vara "normalt".

Det andra alternativet "att inte bry sig överhuvudtaget" får du information om genom att vara uppmärksam och inte se varje händelse som en isolerad händelse i sig.

Hur du uppfattar den andres tystnad är naturligtvis avgörande eftersom det är vad du "känner" som avgör om du har förtroende för den andra individen eller inte.

Enligt min uppfattning är detta sätt en individ i centrum av den egoistiska cirkeln kan hantera sin omgivning så snart kritik framställs tillsammans med de senaste inläggen.

Det är "tystnaden" på de frågor och funderingar du bedömer viktiga som kan ge tillräckliga signaler för att medvetet börja fundera kring den andre individen. Tillräckligt många sådana "icke- svar" i kombination med annat kan få den drabbade att börja förstå genom analys och reflektion.

Tillräckligt obegripliga sådana "tystnadssvar" i kombination med annat kan få den drabbade att börja förstå och inse att det är inte är ens egna "fel". Det behöver naturligtvis inte vara några som helst personlighetsstörningar inblandade, utan helt vanliga mänskliga reaktioner. Men, om du inte funderar på dessa "tystnadsvar", "icke-svar" och direkt tolkar dem som "normala" mänskliga reaktioner kommer dessa rent naturligt vara just "helt normala" mänskliga reaktioner. Lägg dessa istället på minnet och gå igenom och analysera dessa "tystnadssvar" eller "icke-svar".

Det är även här som stora "misstag" kommer att ske. Individen i centrum av den egoistiska cirkeln kan inte "känna" av hur viktig frågan eller funderingen är för dig, eftersom detta naturligtvis är fullständigt oviktigt för denna individ men framförallt att denne är oförmögen att förstå detta. Individen i centrum av den egoistiska cirkeln kan använda sig av "tystnadssvaret" i helt obegripliga situationer och på ett sådant sätt att ett sådant "svar" kan få dig att förstå att du helt missuppfattat den andra individen och göra dig mer uppmärksam fortsättningsvis.

Återigen - det är en helt vanlig mänsklig reaktion att av någon anledning bli tyst när någonting tas upp av en annan människa. En helt vanlig mänsklig reaktion att uppträda på ett annat sätt om starka känslor är involverade, ett helt vanligt mänskligt beteende att i vissa situationer bete sig på ett sätt som för en annan människa kan upplevas som konstigt.

Det som gör att dessa "tystnadssvar" från en individ i centrum av den egoistiska cirkeln till någonting annat är just att dessa "tystnadssvar" är något annat och "känns" på ett annat sätt, någonting som du inte upplevt tidigare, och som "känns" helt "onormalt" och "onaturligt".

Ta hand om er,

Manoredo

lördag 2 januari 2010

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 5d

forts. Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat!- punkt 5d.


"Individen besvarar och du upplever att du får kritik på det du säger. Kritiken består i att kritik riktas tillbaka mot dig. Din fråga besvaras inte och din egen kritik eller fråga eller påstående vänds tillbaka mot dig själv."

5.d "Kritiken som lämnas är kritik på dig som person (personangrepp), dvs det du undrade över, syftet med själva frågan eller syftet med funderingarna beror på att du vill kritisera den individ du talar med."

Vad är det generellt som är problemet med detta?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu en kritik som inriktar sig på syftet med dina egna fundering och frågor. Här är det alltså inte själva kritiken eller delar av denna som "attackeras". Istället är det individen i centrum av den egoistiska cirkeln som uppfattas "gå i försvarsställning", men som i själva verket innebär en "attack".

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen (kritiken)

2. På "försvaret"

3. Kopplingen mellan frågan eller funderingen (kritiken) och "försvaret".

Desto mer känsloladdat själva "försvaret" "känns", desto troligare är det att du inte uppfattar att "försvaret" i själva verket är en "attack". Desto mer känsloladdat "försvaret" "känns" detta troligare är det att du "släpper" din egna fråga eller fundering och det som behandlas är endast själva "försvaret". Samtalet har helt bytt innehåll. Samtalet är styrt i en annan riktning. Detta kan "upplevas" som "helt naturligt", dvs det är inte säkert att du ens reflekterar över att samtalet har bytt innehåll, alternativt att du upplever att samtalet har tappat fokus från det du ville diskutera eller föra en dialog om. Liksom i föregående inlägg; Det är i detta läge primärt, enligt min uppfattning:

Byt inte fokus på det du vill diskutera eller framföra (konstruktiv) kritik mot.

Om du håller dig till din fundering eller fråga kommer du uppleva att dialogen du eftersöker inte kommer till stånd. Här är det liksom i föregående inlägg viktigt att du inte "öppnar upp" ditt känsloregister och agerar med känslorna på vridningen av samtalet utan endast håller dig till det du undrade och frågade om. Alltså på samma sätt som i föregående inlägg. Skillnaden här är att det för många är svårare att behålla lugnet eftersom vad individen i centrum av den egoistiska cirkeln försöker göra är att få dig till den som "attackerar". Vad som hänt är att individen i centrum av den egoistiska cirkeln "spelar på ditt känsloregister" och försöker vända på ditt eget syfte. En människa med empati och samvete vill inte skada någon annan - om någon annan uppträder som att denne blivit kränkt av något reagerar en människa med empati och samvete med "dåligt samvete".

Fundera på vad som står här och gå tilbaka till föregående inlägg och läs Psykopatens manipulationer del 1 från den 4 September 2009.

Detsamma gäller naturligtvis i skrift.

Om individen i centrum av den egoistiska cirkeln söker "kartlägga" din karaktär saknar innehåll och form betydelse. Det som eftersöks är din "känslomässiga" reaktion på något. Tyvärr är det enklast att få en "känslomässig" reaktion av någon genom att "gå i försvarsställning" och på så sätt spela på känsloregistret hos någon som har empati och samvete.

Du vill inte såra någon eller snarare du väger olika intressen mot varandra. Dessa olika intressen är ditt egna intresse för någonting och någon annans intresse av något annat. De individer som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln gör inte någon avvägning, men det gör du.

Enligt min uppfattning är ovanstående (och det som står i föregående inlägg och i de två senaste inläggen och inlägget i psykopatens manipulationer del 1. den 4 September 2009) primär och extremt viktigt att förstå. Problemet är att det är just detta som uppfattas som helt onaturligt och därmed otroligt för individer som inte förstår hur individer i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar.


"5. d Kritiken som lämnas är kritik på dig som person (personangrepp), dvs det du undrade över, syftet med själva frågan eller syftet med funderingarna beror på att du vill kritisera den individ du talar med."

Själva mekanismen i 5d. sker enligt min uppfattning som plötsliga "utbrott" och kan komma i lägen som är helt oförståeliga. Om du dras med i detta utan att "tänka på" vad som hänt innan, under, och efter ett sådant "utbrott" missar du möjligheten att identifiera detta. Om du funderar på dessa "utbrott" kommer du börja förstå hur individen i centrum av den egoistiska cirkeln uppträder om saker inte går dennes väg eller om någon har befogade synpunkter på någonting som berör individen, antingen personligheten i sig eller någonting som denna individ uppfattar som kritik mot någonting som denne omedelbart och konstant förknippar med den egna personligheten.

Enligt min uppfattning är detta sätt en individ i centrum av den egoistiska cirkeln kan hantera sin omgivning så snart kritik framställs. Man kan naturligtvis se det antingen som ett försök att tydligare "kartlägga" en annan individs "känslouttryck", men enligt min uppfattning kan det vara enklare att inte se det på detta sätt. Anledningen är att dessa "utbrott" är viktigare att lägga på minnet och fundera över än någonting annat.

Det är dessa "utbrott" som kan ge tillräckliga signaler för att medvetet börja fundera kring den andre individen. Tillräckligt många sådana "utbrott" i kombination med annat kan få den drabbade att börja förstå genom analys och reflektion. Tillräckligt obegripliga sådana "utbrott" i kombination men annat kan få den drabbade att börja förstå. Det behöver naturligtvis inte vara några som helst personlighetsstörningar inblandade, utan helt vanliga mänskliga reaktioner. Men, om du inte funderar på dessa "utbrott" och direkt tolkar dem som "normala" mänskliga reaktioner kommer dessa rent naturligt vara just "helt normala" mänskliga reaktioner. Lägg dessa istället på minnet och gå igenom och analysera dessa "utbrott".

Det är även här som stora "misstag" kommer att ske. Individen i centrum av den egoistiska cirkeln kan göra detta "försvar" för tydligt och i helt fel proportioner och på ett sådant sätt att detta får dig att förstå att du helt missuppfattat den andra individen och göra dig mer uppmärksam fortsättningsvis.

Även om det är en helt vanlig mänsklig reaktion att gå i försvarsställning och detta inlägg berör ett helt "normalt" mänskligt beteende, kommer de som utsätts för denna "försvarsställning" av en individ i centrum av den egoistiska cirkeln att "uppleva" och "se" det "onormala" i sättet att gå i försvarsställning på. Det blir felaktiga känslouttryck som visas från individen i centrum av den egoistiska cirkeln och det blir fel "timing" i själva "försvaret" och det blir "fel" beteende och känslouttryck efter ett sådant "utbrott" från någon som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln.

Återigen - det är en helt vanlig mänsklig reaktion att gå i försvarsställning, en helt vanlig mänsklig reaktion att uppträda på ett annat sätt om starka känslor är involverade, ett helt vanligt mänskligt beteende att i vissa situationer tappa fattningen och överagera på någonting.

Det som gör dessa "utbrott" från en individ i centrum av den egoistiska cirkeln till någonting annat är just att dessa "utbrott" är något annat och "känns" på ett annat sätt, någonting du inte upplevt tidigare, och som "känns" helt "onormalt" och "onaturligt".

Ta hand om er,

Manoredo